nope

frustration. jag hade sett fram emot att stå där i regnet, sjunga sthlm i mitt hjärta, nynna till povel och lyssna till sebastians stämma men nej.. allt schiter sig. regn, sjuk mormor och allmän negativ inställning från familj skjuter upp allsång på skansen till nästa vecka med delmotivering "då är andreas johnsson där".. jaha okej. se det från den ljusa sidan malin. nu får du en dag ledigt.noo så kul ska vi väl inte hadet. Jag tvingas åka till sjukhuset för att vaccinera mig mot äckliga krypsjukdomar(fästingar). jag satt där i väntrummet på infektionsavdelningen, läser i en tjejtidining från 2001, studerar alla andra muntra väntrumsmänniskor som alla väntar på att få ett stick i armen. yahooo. efter en evighet som gav mycket tid till att fundera ut vad jag kunde haft för mig istället fick jag gå in i ett rum hos en sköterska som hette lisbet. Hej lisbet. hon stack mig i armen gav mig ett plåster men ansåg att jag var för stor för klistermärke. sen ska jag dit om en månad igen för att genomlida det ..igen..

sen..fick jag hjälpa till att laga mat och fixa tvätt. under ett ögonblick såg jag min chans till frihet och satte på mig joggingskor och sprang. jag sprang länge ungefär 50 minuter. ja menar man tar ju vara på chansen. jag skulle kunna skriva jättemkt om min springtur. man hinner fundera över rätt mycket tex varför jag är så envis att det blir jobbigt,varför jag inte hade rullskidor som han som åkte förbi eller varför varenda snigel väljer att placera sig under mina skor.

slutligen som grädden på moset eller snarare sillen på tårtan..så vann frankrike. nyss. jag skulle kunna gråta av sorg. jag blir aldrig av med dem. Schit igen.