oh tights

jag börjar bli stressad nu.. och! så jag har sprungit varannan dag hela sommaren , och .. vad spelar det för roll? tjejmilen kommer sluta i katastrof. jag ser framför mig dam/tant skuttar förbi mig med valkarna inte långt efter sig medan jag släpar mig runt, och då menar jag släpar som i ligger på marken och använder naglarna, runt djurgåden. tiden tickar, banan blir tom, nästa startfält springer ner mig jag är inte längre röd utan har en vacker nyans av grönlila i ansiktet och agerar farthinder för övriga löpare.suck. för någon dag sedan använde jag på något sätt uttrycket "krypa marathon" och nu drömde jag att jag kröp marathon.
egentligen så är det ju ingen stor grej men jag menar, jag vet inte vad jag menar..
aja jag kommer nog i mål, i värsta fall får jag väl vandra in över mållinjen med ingegerd, ragnhild och hulda födda-06 och då menar jag inte på 2000. vi fyra kan dela på de fina ostkakorna som erbjuds samt tillsammans ta emot den lilla förgylda medaljen friends for life

jag känner att jag skiftar lite här mellan hopp och förtvivlan. men faktiskt om man sprungit så mkt som jag så borde man klara av det bra. man kommer hem, har sprungit en 7 , 8 kilometer, känner sig nöjd men trött. känner att man presterat något bra. då pratar man med viktor och berättar glatt om sina bedrifter. då säger människan att han nyss sprungit en sådär nitton kilometer eller liknande. vilken uppmuntringVA?VA?VA? hjälp vad 8000 meter snabbt förvandlades till något med mindre nollor. fysisk omöjlighet.

jag skulle kunna skriva så mycket mer om mina psykiska springproblem. en sista liten avslutning är att när man springades möter andra springare känner man sig ibland väldigt osatsig. TIGHTS.vad är det med tights och löpare. save me from tights!!
och med det säger jag godnatt och varnar att det här inte är det sista skrivna om mig, springning och tights.