positiva jag

efter en odräglig eftermiddag med sämre och sämre humör cyklar jag och bett hem, högst upp på gråbergsbacken ser vi niclas och totalt slutkörda kommer vi ikapp och får fram hej. bettan hade svårt att stå där ett tag men snart pratade hon som vanligt igen vilket innebar säkert minst en halvtimme. Niclas var glad, jag var trött, bettan pratig. det slutar med att jag blir inbjuden till henne på nudlar. vad annars? det var gott och välbehövligt. jag trodde nog att jag klantat färdigt men ack så fel. Ett jätterött äpple hängde och dinglade i deras äppelträd. Det skrek ät mig. jag plockar, jag äter, tar en tugga till, jag smakar, känner en konstig smak, tittar ner på äpplet, det är helt brunt och något rör sig, jag har hälften i munnen. scenen som sedan utspelar sig har placerat sig på topp 3 av malin gör bort sig bettan skrattar moments.

snart är det dans. ingen orkar. tio minuters uppvärmningsdans ( vad gör hon dans), tio minuters styrkeövningar ( 20 tjejer gör armhävningar), tio minuters stretching ( böj dig åt det håll där din kropp inte ska kunna böjas och gör det länge, känn hur du blir vigare, känn smärtan) följt av tjugo minuters över golvet dans( pinsamma piruettövningar som faktiskt resulterat i fall för min del) och slutligen egen koreografi ( " malin hitta på ett steg" jag tänker och sträcker ut höger armt rakt ut) . Därefter följer danslektionens höjdpunkt enligt bettan, vi slutar.

imorgon ska vi till stockholm..igen. medeltidsmuseet och historiskamuseet och det finns verkligen ingen del av mig som orkar med det.